Bostons siluett under mötesveckan, sett från kongresscentret.
American Physical Societys (APS) årliga marsmöte (MM) ägde rum i Boston den 4-8 mars. MM är den största fysikkonferensen i världen och i år var den större än någonsin, med över 12 000 personer och fler än 1000 inbjudna talare. Även om MM alltid har varit nära förknippat med kondenserade materiens fysik (APS-divisionen för kondenserade materiens fysik är fortfarande den dominerande sponsorn och den största bidragande divisionen) inkluderar det nu också 28 andra deltagande APS-enheter, från atom- och molekylärfysik till optik, biologisk fysik och kvantinformatik. Vädret i Boston under veckan var en utmaning. Det började med en snöstorm under natten innan mötet började, med ett snöfall på 30 cm, vilket gjorde det som borde ha varit en lätt promenad från mitt hotell till Boston Convention Center måndag morgon till en sådan utmaning att jag nästan missade min föredragstid vid 8:30. Tidigare år har MM ibland utmärkts av någon speciell upptäckt som har lockat mest intresse. Något jag aldrig glömmer är mitt första MM 1987, fysikens Woodstock, där upptäckten av högtemperatursupraledare annonserades. På betydligt mindre skala karaktäriserades fjolårets MM av upptäckten att två lager av grafen som vridits något med en liten vinkel kan bli supraledande. I år upplevde jag inte att någon liknande speciell upptäckt presenterades. Men med risk för att uppfattas som jävig kan jag nämna några starka trender inom den kondenserade materiens fysik som enligt min mening har stuckit ut under årets MM.
Det fanns många sessioner på framväxande ny fysik i atomiskt tunna strukturer gjorda genom att stapla tvådimensionella kvantmaterial. Tvålagersgrafen som nämnts ovan, som fortfarande är ett väldigt hett ämne vid 2019 års MM, är bara ett utmärkt exempel på denna insats.
Topologiska material, inklusive nya klasser av topologiska isolatorer, och intensiv forskning på Weyl-semimetaller upptog fortfarande ett stort utrymme på mötet, särskilt kopplat till magnetism och tillämpningar inom spinntronik.
Ingången till Boston Convention and Exhibition Center.
En stigande tendens är säkerligen den mer och mer vanliga användningen av big data-analys baserad på artificiell intelligens såsom maskininlärning för att klassificera olika kvantmaterials faser och mångpartikeltillstånd. Detta håller nu på att bli en mycket genomgripande närvaro inom kondenserade materiens fysik, med tillämpningar inom materialvetenskap, inklusive topologiska material, vilket också framgår av det stora antalet sessioner på MM inom detta område.
Varje år delar MM ut ett flertal priser och utmärkelser, varav Oliver Buckley-priset är det viktigaste erkännandet för bidrag inom kondenserade materiens fysik. Årets Buckleypris tilldelades Alexei Efros och Boris Shklovskii för banbrytande forskning inom oordnade materials fysik. Jag var både glad och exalterad över den här utmärkelsen eftersom oordnade system och Anderson-lokalisation var ämnena för min doktorsexamen och forskarutbildning, och jag har känt till Efros och Shklovskis arbeten väldigt väl sedan dess.
MM-mötet är alltid en intressant upplevelse, men också uttröttande och lite kaotisk. Min tidigare doktorandhandledare brukade, lite humoristiskt, säga att i slutet av veckan känns det som om man har missat alla viktiga samtal. Men det är alltid värt att delta i konferensen för att få en glimt av rikedomen av vad som pågår just nu inom kondenserade materiens fysik och vartåt fältet rör sig. För mig (och för många andra) är det också en uppskattad möjlighet att åter träffa gamla bekanta och vänner, varav en del bekantskaper går tillbaka till tiden för mina doktorandstudier i USA i slutet av 1980-talet.
Carlo Canali
Ordförande sektionen för kondenserade materiens fysik och nanofysik
PS: Jag vill tacka Cecilia Holmqvist för hjälp med den svenska översättningen