Frankfurt lyses upp av en värmande sensommarsol som lockar till aktiva diskussioner utomhus och prognosen lovar att det ska hålla i sig hela veckan. Ett trevligt inslag är att konferensen går parallellt med en psykologikonferens vilket leder till spännande möten i kaffepauserna, något som kanske andra konferensorganisatörer kan inspireras av.
För tre år sedan var ECAMP i Aarhus i åminnelse av Niels Bohrs atommodell 100 år tidigare och i år firar vi istället de två stora arbetena som publicerades av Arnold Sommerfeld 1916, det om finstrukturen i fotoemissions spektra (1) och arbetet med den kvantmekaniska beskrivningen av Zeemaneffekten (2). Sommerfeld var inte bara en briljant forskare utan också en erkänt duktig pedagog och mentor (bland hans doktorander hittar man bland annat 4 nobelpristagare). Stora milstolpar i fysikhistorien förtjänar givetvis att uppmärksammas, men (och här tror jag att Sommerfeld skulle hålla med) ännu viktigare är det att sammanföra unga forskare, i Europa och utanför, för att visa var utmaningarna i ämnet är idag, utmana dem att försöka komma på lösningar tillsammans och hur viktigt det är med samverkan över gränserna i dessa tider av vetenskapsförakt (Donald Trump) och sönderfall (Brexit).
Johan Mauritsson, Lunds universitet
Styrelseledamot och vice ordförande
Svenska Fysikersamfundet
(1) A. Sommerfeld: Die Feinstruktur der Wasserstoff- und der Wasserstoff-ähnlichen Linien.
Sitzungsberichte der mathematisch-physikalischen Klasse der K. B. Akademi eder Wissenschaften zu München (1915), s 459-500
och
A. Sommerfeld: Zur Quantentheorie der Spektrallinien, Ergänzungen und Erweiterungen. Vorgetragen in der Sitzung am 4. November 1916, Sitzungsberichte der mathematisch-physikalischen Klasse der K. B. Akademi eder Wissenschaften zu München (1916), s 131-186
(2) A. Sommerfeld: Physikalische Zeitschrift, Bd. 17, 491-507, (1916); P. Debye, Quantenhypothese und Zeeman-Effekt, Nachrichten von Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, mathematisch-physikalischen Klasse, 142-153, Band (1916)